Recension.Orolig och blyg i skolan vänder sig till lärare och handlar om barn och ungdomar som har problem med ångest, oro, rädsla och blyghet. Författaren Malin Gren Landell är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och har forskat vid Linköpings universitet om skolelevers sociala ångest. Hon menar att besvär med ångest, oro, rädsla och blyghet är vanliga i skolan, men tyvärr ofta osynliga och att lärare behöver verktyg för att hantera dessa fenomen. Författaren övertygar om att problematiken är viktig och spridd – de flesta människor är någon gång rädda och osäkra inför att till exempel bli bedömda eller tala inför grupp. Exemplen i boken är fiktiva men konstruerade utifrån Malin Gren Landells rika erfarenhet som psykolog, och hon är noga med att skilja mellan ångest och oro som har en särskild anledning, är förorsakad av traumatiska upplevelser, och sådan som inte tycks vara befogad. Det är den senare företeelsen som boken främst behandlar även om författaren också i ett kapitel tar upp barn med mer långtgående besvär som till exempel depression och autism.
Malin Gren Landell ger i boken tips på hur lärare kan upptäcka och bemöta oro, rädsla och ångest hos elever. Bland annat beskriver hon noga hur läraren kan närma sig elever som inte verkar må bra i skolan och vilka frågor som är lämpliga att ställa. Dessa avsnitt är en stor del av bokens behållning och förutom att ge inspiration och praktiska tips kan författarens perspektiv också vara en ögonöppnare för alla som arbetar med undervisning, då sociala rädslor av olika slag är vanliga även bland vuxna.
Den vetenskapliga grunden till Orolig och blyg i skolanär tyvärr lite otydlig, det gäller både hur de olika begreppen definieras och används och de teoretiska utgångspunkterna. Författaren verkar å ena sidan anse att barns temperament är medfött, men å andra sidan att elever som får bra stöd kan övervinna sina svårigheter i skolan. Frågor om skolans struktur och ansvar, samtida kulturs betydelse, faktorer som klass, kön och etnicitet, liksom andra mer övergripande samhälleliga sammanhang är frånvarande. Därför blir berättelsen om de oroliga barnen väldigt individualistisk.