Avunden är oftast destruktiv och illvillig. Men den har faktiskt en ljus sida också. Denna godartade form av avund kan vara en starkt motiverande faktor, menar Niels van de Ven, holländsk socialpsykolog.
För några år sedan var den holländska utbildningsministern beredd att satsa extra pengar på utbildning för att göra det mer attraktivt för ungdomar att bli lärare. Det var nödvändigt, eftersom många äldre lärare förväntades gå i pension snart och risken för lärarbrist var nära förestående. De föreslagna förändringarna inbegrep en plan för att unga lärare skulle få högre lön snabbare än vad som varit möjligt tidigare. Den planen genomfördes dock aldrig. Anledningen? Äldre lärare var emot. Trots att planen inte alls skulle påverka dem tyckte de att det var orättvist att unga lärare skulle få en bättre löneutveckling än de själva hade haft möjlighet till. De ville ha kompensation, vilket gjorde planen alltför dyr.
Varför ville de äldre lärarna hellre ha en situation där ingen vann något, än en situation som skulle förbättra lönen för unga lärare, med syfte att underlätta den välbehövliga rekryteringen av nya lärare? Kanske var de emot den nya planen för att de trodde att extrapengarna kunde fördelas på ett bättre sätt, men ett annat alternativ är att de var avundsjuka.
Avund är den känsla som kan uppstå när någon uppfattas som bättre än man själv. Det är en frustrerande upplevelse och det finns mycket forskning som visar att avundsjuka människor beter sig negativt.
Genom nyare psykologisk forskning får vi reda på alltmer om vikten av vad vi kallar ”sociala jämförelser”: hur nöjd du är med ett resultat beror inte enbart på resultatet i sig, utan även på hur det förhåller sig till andras resultat. Paul Sweeney och Dean McFarlins forskning visar att hur nöjda människor är med sina inkomster avgörs lika mycket av de faktiska inkomsterna, som av hur de står sig jämfört med kollegors och grannars. Männi-skor blir alltså inte nödvändigtvis nöjda för att de tjänar mer pengar, om exempelvis grannarna tjänar ännu mer. Jag ska försöka förklara hur vi menar att dessa processer kan bidra till att positivt påverka beteendet.
Avund har i alla tider ansetts vara något mycket negativt. I katolsk tradition är avund en av de sju dödssynderna, och i de tio budorden fördöms avundsjuka mot grannen. Är avunden verkligen så negativ att den förtjänar att vara på samma lista som förbjuder mord? Inom psykologin är synen på avund mer nyanserad. För det första är den en känsla, och alla känslor har utvecklats för att de fyller en funktion för den som upplever dem. Till exempel blir vi arga om vi uppfattar att någon eller något hindrar oss från att nå våra mål. Ilskan utlöser handling, till exempel att vi står upp för oss själva och propagerar mot vad det nu är som hindrar oss från att nå målet. När vi fattar fel beslut känner vi ånger och vår önskan att undvika den känslan hjälper oss att välja rätt. Så om alla känslor har en funktion, vad är då nyttan med avund?
I dess kärna ligger vårt intresse för status, det upplevda värde vi tillskriver människor. Vanligtvis tycker vi om dem som har hög status. Vi vill vara nära dem och anstränger oss för att de ska se oss i positiv dager. Det innebär också att människor vill ha en hög status, och avundens funktion är att hjälpa till att skydda vårt upplevda värde. Ofta är den relativa positionen viktigare än det absoluta resultatet. Ett B på ett prov är ett utmärkt betyg, men om dina klasskamrater alla fick ett A är B en relativt dålig prestation. Kom ihåg att avund är den frustration som uppstår när andra gör bättre ifrån sig än vad vi själva gör. Vi blir frustrerade för att vi ser ett hot mot vår status när någon annan är bättre på något.
Detta är avundensförsta funktion, en varningssignal om att någon är bättre än vad vi är. Observera att avund bara uppstår inom ett område som är viktigt för oss. Vi blir inte avundsjuka på någon som slår världsrekord i att bygga den största båten av glasspinnar. Det gör också avunden till en mycket individuell upplevelse. En person kan vara avundsjuk på någons förmögenhet, en annan på att någon är attraktiv eller populär. Om du tittar på de människor du avundas kommer du troligen att få reda på vad som är viktigt för dig.
Förutom att signalera vad vi tycker är viktigt bidrar avunden också aktivt till att skydda vår status. Om vi känner oss frustrerade för att någon annan är bättre finns det två möjliga sätt att förhålla sig. Det första är att känna den typiska, illvilliga sortens avund som utlöser ett beteende vars syfte är att dra ner den andra personen. Genom att exempelvis skvallra om den andre sänker vi dennes status, vilket minskar den upplevda klyftan mellan den andre och en själv. Daniel Zizzo visar i sin forskning att illvilligt avundsjuka deltagare i hans experiment till och med var beredda att ge bort en del av sina egna pengar, om det skulle innebära att den person de avundades blev av med mer pengar. Detta beteende förstör en del av den egna förmögenheten, men ännu mer av den avundade personens, och på sätt minskar den relativa klyftan till den andre. En mindre skillnad till dem som är högre i rang leder till mindre statusskillnad – och därmed även till mindre avund.
Nyligen kom psykologer fram till att avund också kan vara mer positiv. När jag besökte USA för att forska lade jag märke till att människor ibland berättade för andra att de var avundsjuka på dem. Detta är verkligen inget en holländare skulle göra; vi erkänner nästan aldrig att vi upplever avund. Då insåg jag också att det holländska språket faktiskt har två ord för avund: afgunst och benijden. Det första innebär den illvilliga avund som beskrivits tidigare, det andra har en något mer positiv betydelse. Även om det fortfarande handlar om en negativ och frustrerande känsla väcker den faktiskt en motivation till att själv förbättras. I våra studier har vi till exempel funnit att om elever upplever den godartade typen av avundsjuka gentemot en lysande elev arbetar de längre tid med en teoretisk uppgift och besvarar faktiskt fler frågor korrekt. Avundens frustration kan verkligen vara stimulerande. Vi ogillar att andra är bättre på något som vi tycker är viktigt, vilket motiverar oss att prestera bättre.
Även om flera språk (inklusive polska, thailändska och turkiska) har två ord som reflekterar skillnaden i avund, så har många andra språk det inte. På engelska och spanska finns exempelvis endast ett ord för båda typerna av avund (envy respektive envidia). Forskning av Seger Breugelmans visar att vissa folkstammar på Java upplever känslorna skam och skuld, trots att de i sitt språk inte skiljer på orden.
Orden är alltså inte nödvändiga för att uppleva en känsla. Detta har visat sig vara fallet även när det gäller godartad avund. I vår forskning i USA och Spanien konstaterade vi att människor som kommer ihåg en situation där de varit avundsjuka antingen minns ett exempel på illvillig avund, eller ett på godartad sådan. Så även i språk där det bara existerar ett ord för avund finns det dels en illvillig form som ger motivation att dra ner den andra, dels en godartad som ger motivation att förflytta sig själv uppåt.
Observera att godartad avund inte är samma sak som beundran. För det första känns beundran positivt, medan godartad avund känns frustrerande. I allmänhet signalerar positiva känslor att du är trygg och att allt går bra. Positiva känslor triggar människor att utforska sin omgivning och gör dem mer öppna för att prova nya saker. Ny forskning av Ines Schindler visar att beundran gör att människor faktiskt lättare accepterar någon som förebild, och underlättar att sätta upp nya mål för sig själv, som man tidigare kanske inte har trott vara genomförbara. Så även om beundran kan hjälpa människor att sätta upp nya mål skapar den inte motivation att genast arbeta hårdare. Negativa känslor, såsom avund, uppstår därför att det finns ett problem och utlöser beteenden vars syfte är att lösa det problemet. Godartad avund motiverar därför människor att omedelbart arbeta hårdare. Med andra ord leder godartad avund till motivation, medan beundran leder till inspiration.
Om vi vet att avundsjuka kan leda till både negativt och positivt beteende är det naturligtvis viktigt att ta reda på vad vi kan göra för att aktivera en mer positiv typ av avund. Av vår forskning framgår att det huvudsakligen beror på i vilken grad vi uppfattar att den andre förtjänar sina fördelar. Om du är avundsjuk, och känner att det är oförtjänt att den andre har det bättre, väcks den negativa och illvilliga avunden. Om du känner att det är välförtjänt är den positiva formen av avund mer sannolik.
Kunde vi ha använt denna kunskap för att bättre genomföra den politik som den holländska ministern önskade? Kom ihåg att planen skulle ge unga lärare snabbare löneutveckling än de äldre lärarna hade haft möjlighet till. Med det i åtanke finns det en social jämförelse mellan äldre och yngre lärare som tillåter möjligheten till avund. Om planen skulle fokusera mer på jämförelsen mellan lärares ingångslön och andra yrkesgruppers ingångslöner, skulle det troligen bli en mindre jämförelse mellan äldre och yngre lärare. Dessutom skulle fokus på den aspekt som förklarar varför dagens unga lärare förtjänar en snabbare löneutveckling också kunna vara till hjälp, eftersom det troligen snarare skulle framkalla godartad avund än illvillig.
Det här sättet att förstå avund kan vara till nytta även inom andra områden. I Nederländerna finns en trend mot att skolornas prestationer jämförs mer och mer. Eftersom andelen elever som klarar sin examen är lätt att jämföra används mätningarna allt oftare för att ranka skolor. Ett procentuellt resultat är lättare att rangordna än en subjektiv upplevelse av ett bra och stimulerande socialt klimat i skolan.
Eftersom jämförelser troligen utlöser avund skulle vi vilja se till att den godartade formen aktiveras, snarare än den illvilliga. Då är det viktigt att skolornas prestationer rangordnas på ett sätt som uppfattas som rättvist, och att de högst rankade skolorna därmed förtjänar sin position. Om skolor enbart jämförs när det gäller andelen elever som klarar sin examen belönas skolor som enbart accepterar duktiga elever, eller de som tar mindre risker genom att låta svagare elever göra om näst sista året. Endast om rangordningen anses rimlig kommer vissa skolors goda resultat i sig att motivera andra skolor att förbättra undervisningen, i stället för att skapa en yttre motivation för att förbättra just det som mäts för rankningen.
En sista frågaär om man bör använda godartad avund i klassrummen för att motivera eleverna. Vår forskning visar att välvilligt avundsjuka elever faktiskt presterar bättre på en teoretisk uppgift. Men avund är en negativ och frustrerande upplevelse och att stimulera avund verkar därför inte vara någon bra idé. Med tanke på att avund regelbundet uppstår i skolorna, eftersom det alltid finns en elev som får det bästa betyget på ett prov, kan kunskapen om hur man vänder illvillig avund till godartad vara värdefull. Att hjälpa eleverna att inse att andras överlägsna ställning är välförtjänt (genom att till exempel visa att de har arbetat hårt) kan förhindra negativa beteenden och stimulera positivt beteende.
Även om samhället generellt kanske betraktar avund som en dödssynd har den faktiskt en ljus sida. Förståelse för att avund kan vara en viktig motiverande faktor kan ge värdefulla insikter, mer än vad ett fördömande av upplevelsen gör. Nästa gång du själv upplever avund, tänk på att det är en signal om vad du tycker är viktigt. Om avunden är av den illvilliga sorten, så fråga dig ärligt om det verkligen är oförtjänt att den andra är bättre. Kanske en närmare granskning visar att det faktiskt är välförtjänt, vilket i sin tur kan förvandla den destruktiva typen av avund till en mer konstruktiv upplevelse.