Det finns ett värde i att ge en lättbegriplig översikt men lättläst behöver inte innebära att teoretiska utgångspunkter och begrepp lämnas oproblematiserade.
Med utgångspunkt i att kön är något som görs av barn i relation till andra barn och vuxna i vardagen analyseras i Barns könade vardag ett utsnitt av skolans verksamhet med yngre barn. Ylva Odenbring använder sin egen forskning från avhandlingsarbetet med barn som går sista året i förskolan, i förskoleklass och första året i skolan som utgångspunkt.
Kurslitteratur som lyfter genusaspekter av skolans verksamhet behövs onekligen i lärarutbildningen. Odenbring ramar in diskussionerna av sin egen forskning, som utgör merparten av boken, med en historisk översikt över jämställdhet i svenska skolan, samtida forskning om genus i skolan och diskussioner om jämställdhets- och värdegrunds-arbete i skolan.
På så sätt täcker boken in de genusforskningsområden som ofta tas upp i lärarutbildningen och innehåller dessutom Odenbrings egna fältstudier som tacksamt kan diskuteras och jämföras med studenters egna upplevelser.
Men eftersom allt detta diskuteras i en ganska tunn bok blir varje forskningsområde och empirisk situation kortfattat behandlat. Risken med det är att Odenbring inte bidrar med fördjupad kunskap om något av forskningsfälten och att de teoretiska utgångspunkterna får stå ytligt förklarade.
Forskning om genus i förskolan är ett stort fält i Sverige i dag med ett flertal avhandlingar bara de senaste åren. Teori- och metodutvecklingen kring vad som är specifikt för barn (i olika åldrar) och hur deras genusskapande förändras i samtiden eller kan te sig olika i olika verksamheter (lek, lärande, sport och så vidare) finns det dock utrymme för.
Men Barns könade vardagär väldigt allmänt hållen, kanske för att hon vill skriva en introducerande översikt. Det finns ett värde i att ge en lättbegriplig översikt men lättläst behöver inte innebära att teoretiska utgångspunkter och begrepp lämnas oproblematiserade.
Det är synd att teori inte förklaras och att det särskilda med just 5–7-åringar inte betonas mer. Det riskerar att förstärka den slentrianmässiga förståelsen av genusforskningens teori och resultat som: ”genus görs i skolan”, en förståelse som redan dominerar inom lärarutbildningen.
En problematisering som ställer frågor behövs: Hur? Utifrån vilka ontologiska utgångspunkter? Vad ska göras? Hur samspelar genus med andra maktordningar? Förskollärarstudenter kan och vill hantera resonemang av tvärvetenskaplig karaktär.