I dag finns ett relativt stort utbud av professionellt producerade digitala läromedel avsedda att användas i den svenska ungdomsskolan. Flera läromedelsföretag tillhandahåller redan heltäckande läromedel i samtliga ämnen för hela stadier. Framför allt finns en omfattande utgivning för högstadiet.
Rolf Ekelund är filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare.
Det ligger nära till hands att förmoda att skolornas huvudmän, i samråd med berörda lärare, framöver i sina upphandlingar av digitala läromedel kommer att efterfråga heltäckande digitala läromedel i samtliga ämnen för ett helt stadium från en och samma producent. Genom en sådan upphandling förser huvudmännen skolornas datorer med adekvat innehåll samt enhetlig teknik och support, samtidigt som man säkerställer en möjlighet till god kvalitet i undervisningen. Användningen av heltäckande digitala läromedel medför också per automatik att lärarnas IT-kompetens höjs.
Digitala läromedel som upphandlas på detta sätt ska förstås inte påtvingas lärarna utan snarare finnas som en tillgång för de lärare som önskar använda materialet, delvis eller i dess helhet.
En genomgång av det i dag tillgängliga utbudet av digitala läromedel ger vid handen att produktionen i vissa avseenden drivs på sparlåga. Exempel på funktioner och inslag som borde tillföras produkterna, och som skulle höja kvaliteten på de digitala läromedlen, är fler filmade inslag, animeringar och simuleringar. Professionella studioinläsningar borde göras av merparten av texterna. Så kallat syntetiskt ljud bör i möjligaste mån undvikas. Det borde även finnas mer dokumentärt material och mer fördjupningsmaterial.
Den svenska marknaden för digitala läromedel är för närvarande extremt liten: 55 miljoner kronor per år. Det utgör ungefär fem procent av den totala läromedelsförsäljningen. De samlade produktionskostnaderna för de nya heltäckande digitala läromedel som marknadsförs respektive lanseras av svenska läromedelsproducenter under läsåret 2016/2017 uppgår sannolikt till ett par hundra miljoner kronor. Om inte marknaden inför läsåret 2017/2018 växer med flera hundra procent finns knappast möjlighet för producenterna att ens få täckning för löpande kostnader. Önskvärd lönsamhet och därmed vilja och möjlighet att utveckla produkterna och sortimentet skulle i ett sådant läge inte vara möjlig att nå.
När ett likande läge uppstod i Danmark för några år sedan valde staten att gå in med subventioner. Skolornas inköp av digitala läromedel subventioneras med 50 procent. Som ett resultat av subventioneringen får de danska eleverna i dag tillgång till digitala läromedel till ett värde som är tio gånger större än vad som för närvarande gäller i Sverige.
Där har vi alltså det främsta skälet till att den svenska staten snarast bör införa subventionering av skolornas inköp av digitala läromedel: att stimulera användning och därigenom även produktion. Efter några år med subventionering kommer praktiskt taget alla svenska skolelever ha tillgång till digitala läromedel.
Merkostnaden för staten landar, enligt mina beräkningar, på omkring 250 miljoner kronor per år. Vill vi samtidigt ha ett behövligt lyft gällande de digitala läromedlens potens och kvalitet så bör en ungefär lika stor subventionering inriktas på att åstadkomma detta. Här bör inkluderas kostnaden för inrättande av en enhetlig, för alla svenska skolor fungerande ”Unilogin”, gärna i form av en portal enligt dansk modell.
Formerna för en kvalitetshöjande subventionering bör diskuteras. Den får inte störa ett sunt konkurrensförhållande producenterna emellan. Men uteblir statlig subventionering riskerar vi att svensk skola inte får tillgång till välutvecklade digitala läromedel över huvud taget. Producenterna ger upp eller kollapsar.