Utvärderingar är tänkta att bidra till att utveckla skolan, men hur ser det ut i praktiken? Att utvärderingar ofta inte bidrar till lokal skolutveckling beror bland annat på att lärare och rektorer inte har nytta av externa utvärderingar. I stället använder de främst egna praktiknära utvärderingar för detta. Externa och interna utvärderingar har olika värde och får konsekvenser för skolans aktörer. Detta är några resultat från vårt nyligen avslutade forskningsprojekt.
Olika typer av utvärderingar och utvärderingssystem har inrättats för att styra, utkräva ansvar och utveckla skolan. Vi har identifierat över 30 utvärderingssystem som opererar inom grundskolan på olika nivåer. De ägs och drivs av myndigheter och andra organisationer, såväl nationella som internationella. Vi har tittat närmare på fem av de mest dominerande systemen – SIRIS, systematiskt kvalitetsarbete, Skolinspektionen, Öppna jämförelser och PISA. Vi har undersökt vem som är dess ”ägare”, vilken typ av information som produceras eller inte produceras, vad som är syftet samt vem som utgör utvärderingens målgrupp.
Vår analys visar att de nationella utvärderingssystemen, med undantag för PISA, i huvudsak innehåller samma typ av information. Det är framför allt betygsstatistik, nationella provresultat samt resultat från elev- och föräldraenkäter. Dessa system har också i stort sett samma syfte, nämligen att utveckla skolor och förbättra måluppfyllelse i relation till nationella styrdokument. PISA syftar till att mäta och höja kvaliteten i utbildningssystemet utan koppling till nationella mål.
Att ständigt stå till svars för elevers skolresultat innebär också ett merarbete.
Alla fem systemen kan användas för att utkräva ansvar för hur skolor och elever presterar. Skolinspektionens regelbundna tillsyn är mer inriktad på ansvarsutkrävande för att få bättre regelefterlevnad. Systemen riktar sig till många olika användare, nämligen regeringen och dess myndigheter, skolor (rektorer och lärare), kommunala och fristående huvudmän, samt föräldrar.
Vår analys visar att de många systemen med olika offentliga och privata ”ägare” skapar problem när skolor och lärare ställs till svars av olika utvärderare för hur skolan och eleverna presterar. Att ständigt stå till svars för elevers skolresultat innebär också ett merarbete. Fixeringen vid resultat skapar ofta frustration bland lärare. Data om insatsers effekter som är svårare att mäta, exempelvis utbildning i demokrati, jämställdhet och kritiskt tänkande, lyser med sin frånvaro.
Intervjuer med kommunala politiker och tjänstemän visar att de, utöver de nationella systemen, i olika grad har byggt upp lokala utvärderingssystem. De betonar att nyckeltal, exempelvis meritvärde och olika kostnadsmått nedbrutna på skolnivå, har en central roll i kommunernas mål- och resultatstyrning, likaså för att säkerställa att nationella mål uppfylls. De anser att fortlöpande utvärderingsinformation behövs för att följa trender och identifiera problem som till exempel att upptäcka fallande skolresultat. Även fördjupade utvärderingar behövs för att få mer kunskap om problemen i syfte att förbättra skolresultaten. Men den utvärderingsinformation som många beslutsfattare upplever som säkrast är den som de får genom skolbesök eller informella kanaler.
Våra resultat visar också att utvärderingars användning och funktioner bland annat påverkas av tilltron till den egna styrningsmodellen och hur man ser på vikten av att underlätta skolval. Kommuner som betonar värdet av att föräldrar gör aktiva skolval vill underlätta för detta genom att tillhandahålla jämförelsetal om skolor på sina hemsidor, medan andra kommuner är mer återhållsamma med detta.
Kommunerna har i varierande grad utvecklat strategier för att hantera nationella utvärderingar. Hur kommunen presterar, i jämförelse med andra och med kommunens självbild som skolkommun, påverkar hur de förhåller sig till och bemöter nationella utvärderingar och krav från till exempel Skolinspektionen. En kommun som presterar goda skolresultat och uppfattar sig som en bra skolkommun kan förhålla sig kritiskt till Skolinspektionens granskningar, medan kommuner som presterar sämre rättar sig efter kritik utan invändningar.
Både rektorer och lärare upplever ökade krav från externa utvärderingar av olika slag. Att medverka i dessa och stå till svars för skolresultat har lett till ökad arbetsbelastning för båda yrkesgrupperna, bland annat genom mer dokumentation, men det har knappast lett till ökad kvalitet. Tvärtom upplevs utvärderingarna ofta som ett hinder för att förbättra undervisningen och att utveckla skolan eftersom de tar tid från annat. En del rektorer agerar ”gatekeepers” genom att skydda lärarna från externa utvärderingar som tar tid och energi från lärarnas centrala uppgifter, undervisning och skolutveckling.
Anders Hanberger
Professor vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap och forskningsledare vid Centrum för utvärderingsforskning vid Umeå universitet.
Har varit projektledare för forskningsprojektet som beskrivs i texten.
Rektorer och lärare betonar däremot vikten av de interna, praktiknära utvärderingar som lärare genomför av sin egen och kollegors undervisning. Uppvärdera lärarnas egen utvärdering var rubriken på en artikel i Pedagogiska Magasinet redan 2005. Men att döma av lärarnas erfarenheter i vår studie så verkar det inte ha hänt mycket på den fronten. I våra lärarintervjuer från 2013 framför lärare hur viktiga dessa utvärderingar är för att utveckla undervisningens kvalitet. Men lärarnas egna utvärderingar uppmärksammas sällan av huvudmännen. Lärarna uppfattar inte heller att huvudmännen förstår hur de praktiknära utvärderingarna bidrar till att förbättra skolan. En lärare jämför den upplevda vikten av huvudmannens ofta kvantitativa utvärderingar med lärarnas egna:
”Den utvärderingen [en huvudmans] blir ju i och med att den är satt på ett papper och är beordrad, då får den ju en viss tyngd. Den egna reflekterande utvärderingen som man gör varje lektion eller efter varje sak man gjort, den kan vi inte … den är svår att visa på. Den finns som en erfarenhet i stället ju.”
Dessa utvärderingar gör lärare själva dagligen efter lektioner eller moment, tillsammans med eleverna eller med sina kollegor, och de är klara över varför de gör dem. De externa utvärderingarna upplevs däremot ofta ha ett mycket oklart syfte och leder sällan till förändringar. I lärarnas arbete ingår också att skapa sig en bild av eleverna i klassen som ligger till grund för individualisering och anpassning av skolarbetet.
De många externa utvärderingarna och omfattande dokumentationskraven tar då värdefull tid från lärarnas lektionsplanering och utveckling av den egna undervisningen. Men vi fann också exempel på lokala utvärderingssystem som lärarna upplevde som ett bra stöd för att utveckla undervisningen. Ett sådant exempel är veckovisa självvärderingar om hur undervisningen fungerat och hur lärarna mår.
En konsekvens av att utvärderingssystem, som innehåller enkelt kvantifierbara data, används i beslutsfattandet är att de förminskar betydelsen av andra värden i läroplanen. Det som mäts uppfattas som det viktiga och vad som är kvalitet i undervisning. Det sänder också en signal till lärare om vad som är värt att undervisa om och vad som är viktigt för elever att lära sig. Läroplanens bredare mål ges mindre vikt, till exempel personlig utveckling och medborgarkunskap. Resultatindikatorer och jämförelsetal på skolors webbplatser får som konsekvens att främja och legitimera aktiva skolval och att se föräldrar som kunder på en skolmarknad.
De studerade utvärderingssystemen är i dag en del av skolans vardag som man måste kunna förhålla sig till. För att bedöma vilka utvärderingar som bidrar eller inte bidrar till att utveckla skolan behövs utvärderingskompetens och kunskap om konsekvenser av olika utvärderingar. Den kunskap lärare och rektorer behöver för att kunna utveckla skolan tillhandahålls inte genom de externa utvärderingsystemen.
Våra forskningsresultat kan användas för att påvisa hur utvärderingssystemen är tänkta och faktiskt fungerar, vilka problem som finns och om systemen behöver utvecklas eller avvecklas. Värdet av praktiknära utvärdering för skolutveckling har hittills inte uppmärksammats tillräckligt i forskning och diskussioner om skolutveckling.